torsdag 28 oktober 2010

Nedre Rudan, en vardag

"Ja Jag har läst rubriken..." lyssnar på P4 Radio Stockholm i bilen på väg mot Haninge. Programledarna pratar om något som hänt och den enes kommentar är just den där. Tänker på nyhetsblad som Metro och andra som helt bygger sina intäkter på att spalta ned allt som händer i världen i små notiser, ingen analys, ingen bakgrund - kort och gott bara vad som hänt. Läsaren får dra sina egna slutsatser.
Det är säkert så det ska vara tänker jag - men det finns också en parallell till fisket i det här. Jag kan nämna fiskekamrater som provar på nya flugor, nya mönster. Det har lästs om dom i tidningarna i bästa fall, en bild på flugan i de flesta fall. Man går hem och binder och tar med till fiskevattnet men man vet inget om hur man fiskar den...


Niklas i förgrunden, gubbarna på hyllan i bakgrunden. En vardag i oktober säljer vi över sjutton dygnskort...
Jaja en vardag vid Rudan, simmar fin fisk där numer. Sägs att Walter fick en femkilos på fluga idag men den såg jag inte. Körde tungt och kallt dvs sjunklina och orange Booby. Det gav mig tre fina bågar mellan sju och nio hekto, hade gärna lurat en femkilos men jag gick i alla fall inte tomhänt. Niklas körde på så länge jag var där och lite till, han kom säkert upp i två siffrigt som han brukar. Mina vadare tog in vatten i vänster sko inte helt tillfredsställande, turen blev kortare än planerat men skön.

söndag 17 oktober 2010

Lösa funderingar vid kaffeautomaten

Jag är alltid på väg någonstans, en enstaka söndagsmorgon när jag sitter och njuter av mitt nybryggda kaffe så kan jag fundera över mitt kaffedrickande på jobbet. Vet jag egentligen vad det kaffet smakar? Att jag inte är särskilt imponerad av kaffet som sådant är helt klart men förtränger jag eller är det för att jag alltid dricker det i steget, på väg någonstans, som jag inte riktigt vet hur det smakar? På möten suger jag i mig en kopp de första tio minuterna men jag stannar aldrig upp och njuter som man kan se människor göra i vissa filmscener. Det ser så gott ut när de gör det men de har säkert annat kaffe i muggen. Sådant kaffe som jag har nu, Zoegas rättvisemärkta mörkrostade mmm...

Tänker ofta på fiske just när jag trycker på knapparna på kaffeautomaten på jobbet. Associationer till pulverkaffe och sandåsland eller ljummet kaffe med iskall mjölk ute vid skärgårdsbandet kanske, vet inte. Det blir alldeles för många koppar och alldeles helt säkert en massa tankar om fiske.

Höstens fluga - myggpuppan med ett extra blyhagel tjugo centimeter framför flugan. I storm fungerade det bra.

Det blev en kort tur till Rudan, valde nog den blåsigaste dagen på 2000-talet. I bilen hör jag en väderleksrapport om vindar på 16-20 sekundmeter... jag har flugfiskegrejor i klass fem där bak... Hur kort turen blir förstår jag redan på vägen dit. Men det är ett andningshål, en paus. Den extratunga myggpuppar driver fram längs botten och hugget kommer så tydligt att inte ens storm hindrar mig frpn att se det. En kort tur. En lyckat tur. Regnbågen väger någonstans 1.7-1.8 kg.

Det är så det är, lösa funderingar vid kaffeautomaten handlar oftast om fiske. Sån är jag.

onsdag 6 oktober 2010

En regnbågsfiskares dagbok

Uppströmsfiske i Borrsjöån.
Med tiden kommer återblickar men framförallt insikter, det finns anledningar till att jag är den person jag är idag och när det gäller flugfisket så är det för mig ett alldeles särskilt kapitel.

En regnbågsfiskares dagbok

En regnbågsfiskares dagbok

Jag är en inbiten flugfiskare sedan barnsben, redan i tioårsåldern skolad i Härjedalsfjällen, det vet alla som känner mig. Men jag bor och verkar i Stockholm och mina ungdomssomrar i Hede var kanske inte så långa som jag minns dem. Jag minns dock min första flugfångade fisk i Kvarnån (rinner mellan Mammersjön och Ljusnan) utanför Hede där jag bäckmetat bäcköring varje sommar.
Uppströms smygfiske i Borrsjöån - vild å i norr med inplanterad regnbåge.
Jag var tio år och försökte kasta med mitt ABU Fly Safari set, ett teleskopspö i glasfiber med en ABU Diplomat flugrulle och en dubbeltaperad flytlina i klass sju, i den lilla ån. Det var inte lätt, spöet var tungt och svajigt men ån smal och kasten räckte därför till. En fridriftande svart liten nymf lurade till hugg och upp kom en... blindsill som kusinerna säger. Elritsa på modern svenska. Men jag var glad, jag gjorde rätt och självförtroendet växte spåass att jag lämnade långspö och maskburk hemma vid stugan från den dagen. Snart låg de flugspöfångade bäcköringarna på rad på farstubron, varje tur gav mig ett par öringar i två-trehektosklassen som alla bars med hem till stekpannan. "De ska stekas i smör så färska att de krullar sig i stekpannan" sa alltid mamma.
Maskmetarna som befolkade den lilla ån hade inte en chans. När lintotten med det enorma flugspöet lät fluglinan dansa över strömmar och sel så gick de tomhänta medan pojken med diverse kreationer i tafsänden drog upp den ena bäcköringen efter den andra. Egna mönster uppfanns och Kvarnåflugan var en av dem, en stor nattsländeimitation i grått med liggande vinge som bands på en tunn streamerkrok i storlek tio. Idag skulle jag kalla den en variant av Europa 12:an, inget annat. En mumsbit som de små öringarna inte hade råd att inte provsmaka, det var på denna fluga som jag många år senare tog en bäcköring på 970 gram i samma å. Den återkommande sommarveckan i Hede var just bara en vecka och den gick alltid för fort.
Min första flugfångade regnbåge fick jag i stenbrottet på Ekerö under ett av Sportfiskarnas ungdomsläger i Stenhamra. Jag glömmer den aldrig. En stenhård, aggressiv kamp på liv och död, jag var tretton år och jag hade aldrig varit med om nåt liknande. Flugfiske var en av teknikerna som lärdes ut och vi fiskade med den då klassiska regnbågsflugan Sara, en röd/vit marabou streamer. Jag slogs redan då av styrkan i fisken och dess enorma kampvilja, även om fisken i sig inte var särskilt vacker med nedslitna fenor och sår av att leva alltför tätt med andra individer. Flugfiskare är något man blir och när man får den insikten så följer abstinensen av att inte bo vid ädelfiskvatten i norr. Nog provade jag tålmodigt att flugfiska abborre med viss framgång och nog övade jag på att kroka småmört på nymf men i tanken befann jag mig alltid någon annanstans.
Stor fisk på liten fluga.
Regnbågen som substitut var alldeles utmärkt och turerna gick allt oftare till vatten som Fyrväpplingens sjöar, Kvarnsjön, Mellansjön, Örsjön och Sandasjön. Regnbågen är stark, aktiv, aggressiv och äter såväl insekter som småfisk. Kvaliteten på fisken ökade med åren och det är nu länge sedan det pratades om regnbågen som broilerfisk. Särskilt lockade tanken att infinna sig vid sjön under vår- eller höstdagar då bågarna var riktigt i farten. De från början så nyttjade streamer i varianter som Mickey Finn, Bitch Creek Nymph och Montana ersattes snart med mer naturtrogna imitationer. Nu utvecklade regnbågsfisket mig, helt nya teorier om myggfiske lanserades och det var i Stockholmsvatten som jag provade först. Att samma tekniker gjorde mig till en bättre fjällfiskare kan inte nog understrykas. Nya regnbågsmönster som Zonker och Wolly Bugger togs liksom myggfisket med upp norr och rönte mig stora framgångar. Det var inte längre ett handikapp att bo i en storstad och längta efter prickig fisk norröver men samtidigt fiska regnbåge. Det var en framgångsfaktor. Sjöarna fanns runt hörnet. Jag förlängde säsongen och blev dessutom en bättre flugfiskare när det gäller kastteknik och kunskap om att det finns föda för fisken som kan vara viktigare än natt- eller dagsländor.

Rgenbågen är rätt skött en fantastiskt vacker fisk.
Fiske från flytring och fiskimitationer i nya konstmaterial som t ex flashabou gjorde också att min förmåga att flugfiska havsöring i Stockholms skärgård var god redan från början, framgångar kom då jag redan var inkörd på kallvattensfiske med flugor i gälla färger och långsam hemtagning. Flugfisket efter regnbåge har utvecklat mig att möta nya situationer och har gett mig en kunskapsbank som är ovärderlig. Idag åker jag helst till strömmande vatten som Strömhult och Norrbyströmmen men även till vårt egna klubbvatten i Haninge för ett flytringspass då och då.

När fjällveckan blir just en vecka per sommar och havsöringsfisket i Stockholms skärgård går kräftgång så är regnbågen mitt allt. Öring, röding, harr och havsöring får ursäkta - Regnbågen är en fantastisk sportfisk som jag inte kan vara utan. Några av mina bästa minnen är från regnbågsfisket och så kommer det även att vara framöver.

Femkommaetta i Norrbyströmmen, notera det varsamma Catch & Release greppet.


Jonas Gavelin


Citera mig gärna men ange källa.