lördag 18 december 2010

Julkort från Jurassic Rudan


Patrik regerar, isfiskad sexkommaetta från Nedre Rudan. Hatten av!
Borde skriva en rad eller två om lätta, hemmabyggda tvåfotsspön med små haspelrullar. Mormyskor, microbalansare och den perfekta riggen för att fullkomligt ta hem allt fiske efter regnbåge på is men... nä hatten av helt enkelt, har man kompisar som åker och fiskar under snöiga och blåsiga förhållanden så vet de alltid vad de gör. Patrik är därför en sån självklar innehavare av isfiskerekordet på Nedre Rudan. Timmarna nedlagda är betalda flera gånger om. God Jul helt enkelt!

tisdag 14 december 2010

Nyckfullt och utmanande isfiske


Microbalansaren som utmanat många regnbågar genom åren.
En vacker vintermorgon, solen kämpar sig upp över trädkronorna och det känns kallare än de fyra minusgrader som termometern visar. En decimeter ovanför botten hänger min microbalansare agnad med tre maggot, jag ömsom sitter och står och stampar för att hålla värmen. Stirrar med tom blick ned i mitt 130 mm:s borrhål. Håller med jämna mellanrum undan isbildningar i hålet med hjälp av isskopan. Midvinterfiske är för mig ett inaktivt fiske med mycket väntan. Idag är det en väntans dag. I första hålet har jag ett litet nyp, pyttedragning - ett tecken. Mört eller sjukilos regnbåge? Man vet aldrig och det är den spänningen jag söker.

Solen lyser upp den kyliga vinterdagen.
Det bådar gott med kontakt så tidigt men sedan går tiden oroväckande fort. Ett annat hål någon timme senare, direkt vid nedsläpp kastar sig en sjuhektos regnbåge över mitt bete, kort kamp innan fisken krokas av i hålet. Med fyra minusgrader och sju sekundmeters blåst får inte fiskens huvud lämna vattenytan någon lång stund om den ska klara en återutsättning. Själen blir lugn, jag har lyckats lura en fisk. För mig är det viktigt.

Vi byter hål alldeles för ofta kliver fram och tillbaka över sjön, som de gamla pimpelrävarna vi är med abborrepimpling i ryggmärgen. Det blir aldrig bra, regnbågen har sina stråk och de kommer för eller senare förbi det hål man har planterat sig i. Vi finner ingen ro i denna tröghet. Tålamod är det största av mod men tröga dagar är själva tjusningen att tänka ut konstiga eller ovanliga platser som det kanske, kanske är så att det kokar av fisk på…

Skuggsidans kyla trotsas men det hjälper inte.

  

Regnbågen i hålet, krokas av och får simma tillbaka.
Nyckfullt och utmanande på isen, mina första tankar när jag lämnar isen är ofelbart: när ska jag ut nästa gång?

lördag 11 december 2010

Jurassic Rudan

Isen ligger med varierande kvalitet på våra små sjöar, Nedre Rudan är inget undantag och vi i styrelsen får med jämna mellanrum påminna om att isen beträdes på egen risk. Nu finns det gott om fisk i sjön och en del av dem är av anselig storlek, det visade sig redan innan isen la sig.

Häromdagen var Lasse, Niklas och Christer med flera nere och prövade lyckan på isen som inte än är decimetern tjock och av porös kvalitet. Fångstlyckan var dock god bland dessa vana fiskare, upp på isen kom en 4.8 kgs regnbåge (!). Grattis Lasse! Jurassic Rudan finns på ett avstånd nära dig - ut och fiska!

Lasse med 4.8 kg Jurassic Rudan båge

torsdag 2 december 2010

Flugornas herre: Ransarpuppan


Ransarpuppan variant
När man jagar röding i norra Sverige så springer man förr eller senare på flugan som sägs vara det enda rätta för att lösa alla situationer med den lynniga och så åtråvärda rödingen. Flugan som alla hör talas om förr eller senare är Ransarpuppan, mönstret kan härledas till det famösa rödingfisket i Ransarån som många vallfärdar till. Det är dock inte lätt att få tag i en vettig bild på eller bindbeskrivning av detta mönster. Mitt forskande gav mig denna variant som jag kallar just variant eftersom att jag vet att det förekommer ett antal versioner där ute bland bindstäden. Denna variant fann jag på en liten bild i ett nummer av Fiskejournalen daterat tidigt 2000-tal men sedan dess har jag sökt i fiskepress för att finna den enda sanna bindbeskrivningen. Jag letar än.

Nu är det midvinter med start redan i slutet av november (!), sjutton minus men två decimeter torr snö gör att isarna ligger osäkra och mina havsöringsgrejor ligger och väntar på blidväder i skärgården så att inte fluglinorna fryser av på mitten. Inspirerad av flugfiskefilmen The Source – Iceland som jag såg i måndags på RISE Flyfishing filmfestival pallrade jag mig hem och ägnade mig åt brasfiske och tankar om röding 2011… jajamen… då binder jag denna puppa.

Rödingar som ska avnjutas på stormköket
Jag har haft fantastiskt rödingfiske med detta mönster och visst har det utklassat andra flugor som använts vid samma tillfälle. Kanske är det färgerna tillsammans med formen av en nattsländepuppa (mycket mat) som gör den så framgångsrik. Jag har fiskat den fri driftande eller med Induced take i strömmar likväl som med aktiv handtvist för att reta till hugg. Helt klart är att flugan särskiljer sig från mängden och rödingen är känd för att vara förtjust i färgglada flugor.

Bindbeskrivning:
Krok: Våtflugekrok strl 12
Kropp: Grå dubbing med kopparribb
Stjärt: Flou röd tag
Thorax: Flou gul dubbing
Huvud: Guld- eller kopparskalle 3 mm
Bindtråd: Svart

Får jag bara ha med mig en fluga på rödingfiske… ja då är valet enkelt!

lördag 20 november 2010

Novemberkuling och fisk i båten

Tog en tur med bankkollegan Oscar, siktet var inställt på havsöring i kustbandet. Någon grad varmt i luften, mellan fyra och fem grader i vattnet och vindar på upp till tio sekundmeter - en härligt salt nordost skrämde inte den ärrade hauki-jägaren Oscar som log som en sol emot mig när han svängde förbi med båt och allt.

Vi drog ut åt kända trakter och var tvungen att ankra upp på hotspotsen för att göra de fem obligatoriska kustjägarkasten på varje ställe, nåja det gick långsammare idag och var inte lika hetsigt vilket faktiskt var skönt. Kaffet smakar utmärkt i de få pauserna och vi är starka, det bara känns att det är något på gång...

Oscars tvåkommaetta, "fram med håven!" ordern kom direkt efter krokning
I ett av de famösa sunden så har vi en liten följare, minisprallis som tar en tur både efter Oscar epoxisked och min Vicke men vägrar bita. Mer blir det inte där.
Det går någon stund, att befinna sig på hypnotiska vattenmassor gör att tiden nästan står still. Nästa ställe, jag beskriver var vi ska kasta och samtidigt akta oss för arga mannen som äger sjötomten innanför.
Arga mannen verkar snäll och plötsligt tjuter det i Oscars fiolsträng till flätlina, fisken bryter ytan och Oscar vrålar "Fram med håven!!!" Det är premiär för honom och vi ser att det är en havsöring när den exploderar i ytan. En grann besa som väger in på 2.1 kg, efter fotografering får hon simma tillbaka och blänka på sig.

Det är en nöjd skeppare idag och det gäller undertecknad med. Fisk i båten!

torsdag 18 november 2010

En timmes fiske men två kast räcker...

Liten vardagstur till cityfisket, kommer överens med Niklas eftersom Nedre Rudan är helt isbelagd. Tankarna fanns på regnbågsfiske med sjunklina och Booby... Nåja jag är laddad med flugspö och B3-bonker i kända vatten. Egentligen en perfekt stund, ett lagom avbrott i vardagen, som i mina ögon anses tillräckligt bra när en grov havsöring vakar framför oss ute på vattenvidderna medan vi förbereder oss. De finns här. Vi tacklar vant och smidigt våra spön och jag öppnar med en oförtyngd B3-bonker. Ett vanligt val under mulna dagar som denna. Jag fiskar första kastet längs vasskanten, det är vanligt att havsöringen stryker längs stränderna på denna sträcka.

I andra kastet dunkar det till och efter en några sekunders lamt följe som måste berott på att fisken var i chock börjar den stångas ilsket och den ena tunga rusningen efter den andra följer. Jag så lyckas så småningom landa en utlekt havsöringshona på 4,7 kg i andra kastet, på detta stället är det vanligare med tvåkilos så det är klart att det är med tillfredsställelse som den vägs in. Efter lite fotograferande får den simma tillbaka till sitt rätta element.

Niklas lurar en havsöring på ca 3 kg några kast senare - vilken fisketur. En timmes fiske, igen.

Efter lååånga, tunga rusningar är fisken helt slut

"Gotlandsracketet" får jobba
 
4,7 kg utlekt havsöringshona, undrar vad den vägde innan leken...

B3-bonker gör sitt jobb, oförtyngd för att kunna fiskas mycket långsamt i det kalla vattnet.


måndag 15 november 2010

Flugfiskefilmkväll vid Hornstull, Biograf Rio, den 29 november


Missa inte att få chansen att njuta av fiskefilm på storduk: Filmkonceptet RISE återkommer till Sverige i år igen och det blir en förhandsvisning av The Source – Iceland och även en titt på uppföljaren från Nya Zeeland, som håller absolut världsklass. Jazzbandet Tight Lines Quartets är också där, bandet som kombinerar musik och flugfiske. I stockholm är det 29 november på biograqfen Rio vid Hornstull klockan18:15-20:15 som gäller. Visningar sker även i Göteborg och Malmö, läs mer och förköp biljetter på www.flyfishingfilmfestival.eu

söndag 7 november 2010

Novemberharr i mitt hemmavatten

Liten harr med majestätisk ryggfena.
Höstlov och resa norrut till Härliga Härjedalen, får rapporter om åttakilos regnbågar i Nedre Rudan och ja... det är inte fiction. Det simmar stora fiskar där numera, kul att flugfiske tar en del av dem.

Med familjen kunde vi åka utför i Vemdalen, idel barmark men kyligt. En lift och två nedfarter var öppna - det räcker långt för en alpin familj.

Bakom stugan rinner Kölån som längre ner blir Kvarnån, min barndoms vatten. Smiter ifrån ett par timmar en dag när kvicksilvret visar på plusgrader och låter flugspöet svaja över gamla favoritnackar. Öringen är utlekt och bortsprungen men jag hittar några små harrar som hungrigt kastar sig över den tungt blyade harörenymfen. Kul!
Ser en lake på grunt vatten och mina glada tankar grumlas något - inte bra med romätare så här i bäcköringens lektider.


torsdag 28 oktober 2010

Nedre Rudan, en vardag

"Ja Jag har läst rubriken..." lyssnar på P4 Radio Stockholm i bilen på väg mot Haninge. Programledarna pratar om något som hänt och den enes kommentar är just den där. Tänker på nyhetsblad som Metro och andra som helt bygger sina intäkter på att spalta ned allt som händer i världen i små notiser, ingen analys, ingen bakgrund - kort och gott bara vad som hänt. Läsaren får dra sina egna slutsatser.
Det är säkert så det ska vara tänker jag - men det finns också en parallell till fisket i det här. Jag kan nämna fiskekamrater som provar på nya flugor, nya mönster. Det har lästs om dom i tidningarna i bästa fall, en bild på flugan i de flesta fall. Man går hem och binder och tar med till fiskevattnet men man vet inget om hur man fiskar den...


Niklas i förgrunden, gubbarna på hyllan i bakgrunden. En vardag i oktober säljer vi över sjutton dygnskort...
Jaja en vardag vid Rudan, simmar fin fisk där numer. Sägs att Walter fick en femkilos på fluga idag men den såg jag inte. Körde tungt och kallt dvs sjunklina och orange Booby. Det gav mig tre fina bågar mellan sju och nio hekto, hade gärna lurat en femkilos men jag gick i alla fall inte tomhänt. Niklas körde på så länge jag var där och lite till, han kom säkert upp i två siffrigt som han brukar. Mina vadare tog in vatten i vänster sko inte helt tillfredsställande, turen blev kortare än planerat men skön.

söndag 17 oktober 2010

Lösa funderingar vid kaffeautomaten

Jag är alltid på väg någonstans, en enstaka söndagsmorgon när jag sitter och njuter av mitt nybryggda kaffe så kan jag fundera över mitt kaffedrickande på jobbet. Vet jag egentligen vad det kaffet smakar? Att jag inte är särskilt imponerad av kaffet som sådant är helt klart men förtränger jag eller är det för att jag alltid dricker det i steget, på väg någonstans, som jag inte riktigt vet hur det smakar? På möten suger jag i mig en kopp de första tio minuterna men jag stannar aldrig upp och njuter som man kan se människor göra i vissa filmscener. Det ser så gott ut när de gör det men de har säkert annat kaffe i muggen. Sådant kaffe som jag har nu, Zoegas rättvisemärkta mörkrostade mmm...

Tänker ofta på fiske just när jag trycker på knapparna på kaffeautomaten på jobbet. Associationer till pulverkaffe och sandåsland eller ljummet kaffe med iskall mjölk ute vid skärgårdsbandet kanske, vet inte. Det blir alldeles för många koppar och alldeles helt säkert en massa tankar om fiske.

Höstens fluga - myggpuppan med ett extra blyhagel tjugo centimeter framför flugan. I storm fungerade det bra.

Det blev en kort tur till Rudan, valde nog den blåsigaste dagen på 2000-talet. I bilen hör jag en väderleksrapport om vindar på 16-20 sekundmeter... jag har flugfiskegrejor i klass fem där bak... Hur kort turen blir förstår jag redan på vägen dit. Men det är ett andningshål, en paus. Den extratunga myggpuppar driver fram längs botten och hugget kommer så tydligt att inte ens storm hindrar mig frpn att se det. En kort tur. En lyckat tur. Regnbågen väger någonstans 1.7-1.8 kg.

Det är så det är, lösa funderingar vid kaffeautomaten handlar oftast om fiske. Sån är jag.

onsdag 6 oktober 2010

En regnbågsfiskares dagbok

Uppströmsfiske i Borrsjöån.
Med tiden kommer återblickar men framförallt insikter, det finns anledningar till att jag är den person jag är idag och när det gäller flugfisket så är det för mig ett alldeles särskilt kapitel.

En regnbågsfiskares dagbok

En regnbågsfiskares dagbok

Jag är en inbiten flugfiskare sedan barnsben, redan i tioårsåldern skolad i Härjedalsfjällen, det vet alla som känner mig. Men jag bor och verkar i Stockholm och mina ungdomssomrar i Hede var kanske inte så långa som jag minns dem. Jag minns dock min första flugfångade fisk i Kvarnån (rinner mellan Mammersjön och Ljusnan) utanför Hede där jag bäckmetat bäcköring varje sommar.
Uppströms smygfiske i Borrsjöån - vild å i norr med inplanterad regnbåge.
Jag var tio år och försökte kasta med mitt ABU Fly Safari set, ett teleskopspö i glasfiber med en ABU Diplomat flugrulle och en dubbeltaperad flytlina i klass sju, i den lilla ån. Det var inte lätt, spöet var tungt och svajigt men ån smal och kasten räckte därför till. En fridriftande svart liten nymf lurade till hugg och upp kom en... blindsill som kusinerna säger. Elritsa på modern svenska. Men jag var glad, jag gjorde rätt och självförtroendet växte spåass att jag lämnade långspö och maskburk hemma vid stugan från den dagen. Snart låg de flugspöfångade bäcköringarna på rad på farstubron, varje tur gav mig ett par öringar i två-trehektosklassen som alla bars med hem till stekpannan. "De ska stekas i smör så färska att de krullar sig i stekpannan" sa alltid mamma.
Maskmetarna som befolkade den lilla ån hade inte en chans. När lintotten med det enorma flugspöet lät fluglinan dansa över strömmar och sel så gick de tomhänta medan pojken med diverse kreationer i tafsänden drog upp den ena bäcköringen efter den andra. Egna mönster uppfanns och Kvarnåflugan var en av dem, en stor nattsländeimitation i grått med liggande vinge som bands på en tunn streamerkrok i storlek tio. Idag skulle jag kalla den en variant av Europa 12:an, inget annat. En mumsbit som de små öringarna inte hade råd att inte provsmaka, det var på denna fluga som jag många år senare tog en bäcköring på 970 gram i samma å. Den återkommande sommarveckan i Hede var just bara en vecka och den gick alltid för fort.
Min första flugfångade regnbåge fick jag i stenbrottet på Ekerö under ett av Sportfiskarnas ungdomsläger i Stenhamra. Jag glömmer den aldrig. En stenhård, aggressiv kamp på liv och död, jag var tretton år och jag hade aldrig varit med om nåt liknande. Flugfiske var en av teknikerna som lärdes ut och vi fiskade med den då klassiska regnbågsflugan Sara, en röd/vit marabou streamer. Jag slogs redan då av styrkan i fisken och dess enorma kampvilja, även om fisken i sig inte var särskilt vacker med nedslitna fenor och sår av att leva alltför tätt med andra individer. Flugfiskare är något man blir och när man får den insikten så följer abstinensen av att inte bo vid ädelfiskvatten i norr. Nog provade jag tålmodigt att flugfiska abborre med viss framgång och nog övade jag på att kroka småmört på nymf men i tanken befann jag mig alltid någon annanstans.
Stor fisk på liten fluga.
Regnbågen som substitut var alldeles utmärkt och turerna gick allt oftare till vatten som Fyrväpplingens sjöar, Kvarnsjön, Mellansjön, Örsjön och Sandasjön. Regnbågen är stark, aktiv, aggressiv och äter såväl insekter som småfisk. Kvaliteten på fisken ökade med åren och det är nu länge sedan det pratades om regnbågen som broilerfisk. Särskilt lockade tanken att infinna sig vid sjön under vår- eller höstdagar då bågarna var riktigt i farten. De från början så nyttjade streamer i varianter som Mickey Finn, Bitch Creek Nymph och Montana ersattes snart med mer naturtrogna imitationer. Nu utvecklade regnbågsfisket mig, helt nya teorier om myggfiske lanserades och det var i Stockholmsvatten som jag provade först. Att samma tekniker gjorde mig till en bättre fjällfiskare kan inte nog understrykas. Nya regnbågsmönster som Zonker och Wolly Bugger togs liksom myggfisket med upp norr och rönte mig stora framgångar. Det var inte längre ett handikapp att bo i en storstad och längta efter prickig fisk norröver men samtidigt fiska regnbåge. Det var en framgångsfaktor. Sjöarna fanns runt hörnet. Jag förlängde säsongen och blev dessutom en bättre flugfiskare när det gäller kastteknik och kunskap om att det finns föda för fisken som kan vara viktigare än natt- eller dagsländor.

Rgenbågen är rätt skött en fantastiskt vacker fisk.
Fiske från flytring och fiskimitationer i nya konstmaterial som t ex flashabou gjorde också att min förmåga att flugfiska havsöring i Stockholms skärgård var god redan från början, framgångar kom då jag redan var inkörd på kallvattensfiske med flugor i gälla färger och långsam hemtagning. Flugfisket efter regnbåge har utvecklat mig att möta nya situationer och har gett mig en kunskapsbank som är ovärderlig. Idag åker jag helst till strömmande vatten som Strömhult och Norrbyströmmen men även till vårt egna klubbvatten i Haninge för ett flytringspass då och då.

När fjällveckan blir just en vecka per sommar och havsöringsfisket i Stockholms skärgård går kräftgång så är regnbågen mitt allt. Öring, röding, harr och havsöring får ursäkta - Regnbågen är en fantastisk sportfisk som jag inte kan vara utan. Några av mina bästa minnen är från regnbågsfisket och så kommer det även att vara framöver.

Femkommaetta i Norrbyströmmen, notera det varsamma Catch & Release greppet.


Jonas Gavelin


Citera mig gärna men ange källa.


lördag 25 september 2010

Klar luft och höga tankar i september

Den för mig första höstmånaden har alltid varit en av mina favoriter, ut far jag till regnbågssjön och snart väntar havsöringspremiären på fluga. Kanske för att luften är klar, kanske mest för att hösten är så löftesrik. Utvilad efter sommaren är jag full av inspiration och goda föresatser och beredd att ta i. Det känns roligt att komma tillbaka till jobbet och familjen är närmre varann efter en skön sommar. Resan till Strömhult var lyckad och hösten kommer full av förväntan.

2,5 kg höstbåge som ivrigt nymfade i ytan innan den föll i mitt vål

Skulle vilja iväg på ett regnbågspass till sjön, Niklas instämmer men vi lyckas inte få till det. Lördagen kommer och jag ska uträtta några ärenden norr om stan. Grejorna i bilen och när man ändå är i Roslagen så kan man väl... det blir aldrig som man tänkt sig. Regnbågssjön känner jag väl sedan tidigare och den i tid korta avstickaren blir lönsam. Känns nästan fånigt att lösa kort, kliva ned till favoritvikens sten och kasta ut. För att halvtimmen senare landa en regnbåge på två och ett halvt kg. Den klara luften och mina höga tankar gör att jag lever gott!

onsdag 15 september 2010

Den perfekta morgonen i Strömhult

Här följer mina fem morgonargument:

1 Sällskapet i stugan, det är bara de riktiga fiskenördarna som är uppe klockan tjugo över fyra. I det fokuserade sällskapet äter vi under tystnad medan vi lyssnar på de övrigas snusningar. Vi är ute vid vattnet absolut senast klockan 05:00, en timme senare är de andra uppe.


2 Tystnaden vid vattnet, lugnet och förväntan. Platsen är vald och det magiska klockslaget 05:00 väntas in. Allt är på plats; flugan är vald, tafsen är ny och fluglinans första metrar är framdragna – morgonen kan börja.

3 Platsen jag valt är ofiskad, fisken skyggar inte för att någon varit oförsiktig och man smyger försiktigt tätt inpå fisken. Det är jag som planerar varenda kast jag gör, det är jag som vet hur fisken eventuellt har flyttat på sig beroende på hur jag rört mig.
4 Hungern kommer åter till mig vid halvåttatiden, den första frukosten är förbrukad. Jag går upp till stugan igen där ingen trängsel råder. När jag har ätit färdigt min andra frukost och går ned till vattnet igen tar de andra paus och jag får hela strömmen för mig själv.

5 Dagen är bara några timmar gammal när jag har tagit mina första regnbågar. Jag njuter av det sköna i att hela dagen återstår!


”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen dit som är mödan värd” Karin Boye.

måndag 13 september 2010

Drömrusningar i Strömhult

Början av september, en fantastisk sommar går mot sitt slut och jag sitter på en sten och njuter av den höga luften. Träden börjar anta höstens färger och en envis ensam mygga gör enstaka attacker. Lugnet har infunnut sig. Stenen jag sitter på ligger i strandkanten av dammen i Strömhult. Där ute på en kastlängds avstånd guppar min lilla markör av flytdeg som visar att en decimeter under vattenytan så hänger min myggpuppa. Jag handtvistar mikroskopiskt sakta hem nymfen, runt omkring markören bryts den blanka ytan ideligen av nymfande fisk. Grova Head and Tail vak i en damm full av grov regnbåge.


Plötsligt en liten rörelse i flytkulan, såg jag fel? avvaktar den långsamma hemtagningen och plötsligt försvinner flytkulan med ett plopp. Jag höjer spöt och kampen tar vid, krokad på nästan full kastlängd. Fisken rusar runt runt i dammen och ett tag är hela fluglinan och nästan hela backingen ute, sånt som aldrig egentligen händer mig men som sportfiskare gärna tar till för att beskriva hur bra en fisk fajtas. Vilka rusningar! Två gånger tömmer fisken min danielsson rulle i ilskna attacker, en stund senare vilar en vacker regnbåge i toppkondition intill strandkanten. Jag tar upp den och våger visar på 2.8 kg

Metoder för höstbåge...
Det är den årliga klubbresan som i år är fulltecknad med tio fiskesugna medlemmar ut SFK Lilla Fiskelyckan. Tre bilar på väg, två från Stockholm och en från Höör i Skåne, vi möter upp på tisdagens eftermiddag och språkar oss samman. Robert som driver anläggningen Strömhults sportfiske hälsar oss välkomna och drar de enkla och självklara reglerna. Det plockas i askar och knyts bland tafsar, denna inledande manöver med förväntan som nästan rinner över är bland det mest spännande jag vet. Klockan fyra vandrar vi nedåt i strömmarna och börjar fisket. Vi ser fisken, den står tydligt i de grunda strömmarna och äter smått. Inte många vak men jag förstår snart att det kryllar av myggpuppor i vattenlagren.

Fisken stod strax under ytan
Patrik fattar snabbast och inom ett litet tag så har han tagit tre regnbågar innan jag ens riktigt kommit igång. Jag tror dock på det jag gör och snart ger det utdelning även för mig.

Tyvärr har Robert haft problem med odlingen under den varma sommaren med följd att hela populationer dött ut. Strömhult vars målsättning är att tillhanda hålla regnbåge i medelvikt på dryga tre kg har idag fisk på ca två kg att föda strömsträckan med. Fisken är i grym kondition och bjuder upp till kamper som jag inte är van vid.

Kampen är över

Patrik kör fisk

Johnny levererar
Med från klubben är ett antal förstagångs besökare förutom undertecknad, Patrik och Johnny. Yngst är junioren Anton som ändå åstadkommer mer än de flesta. Grabben landar två fina regnbågar och en öring, imponerande. De flesta får fisk men det är svårt när man är i Strömhult första gången. Var ska man kasta? Tror jag på flugan i linänden när de andra tar på så smått?

Samling vid pumpen

Rätt metod i närbild
Under de två dagarna dominerar fisket med myggpuppa och flytdeg såväl i strömmar som i dammen, det har till stor del att göra med att jag och Patrik föredrar detta fiskesätt och bedriver det framgångsrikt. Jag lurar upp femton regnbågar med topp på 2.8 där många ligger på runt 2.5 kg. Patrik tar åtta regnbågar med topp på 2.6 kg

Vi tio besökare fångar under de två dygnen 46 regnbågar, 1 öring och en abborre. Två fantastiska dygn med minnen som jag kommer att återvända till i vintermörkret, månne vi få chansen att återkomma även nästa år.

Jakten på det vilda

Ett vulkanutbrott och en tillvaro utan flyg i hela Europa är sanning ett par veckor i april 2010. Att resa med flyg, något som vi betraktat som självklart men en vulkan på Island fick en hel värld att stanna upp. Det fanns en värld före flyget, en tid av reflektion och tanke. I dagens era av snabbmat, korta weekendresor och jakten på omedelbar tillfredsställelse hinner vi knappast smälta resultaten. Vi skyndar oss fram i jakten på resultat och glömmer att fiskeintresset kan vara stort och mångskiftande och… faktiskt avkopplande.

Vi söker lyckan i konstgjorda regnbågssjöar och strömmar och numer även i fenomen som Gäddsjön (en sjö med inplanterat stor gädda) och vi sportfiskare är beredda att betala för att få tillgång till trofévatten. Gränserna för vad som är möjligt pressas hela tiden fram, när det inte är nog med ekologiskt odlad regnbåge så fylls det på med öring och när det inte räcker så odlas stor röding fram. På tur står harren som vi i vårt eget klubbvatten diskuterar att plantera in för att ytterligare öka attraktionen bland stressade sportfiskare som under ett fåtal timmars fiskepass vill förverkliga sina drömmar.
Vad kommer härnäst i vår tidspressade vardag? "Ålsjön" eller något annat vatten med stora exemplar av svårfångade fridlysta fiskar?

Jag pratade med en av mina kompisar som är Skärgårdsguide i Stockholm för ett antal år sedan när havsöringsfisket började gå kräftgång och vi konstaterade att ”havsöringen är vår nya gädda”. För ett fortsatt bra fiske så är det inte längre självklart att ta med den fångade fisken hem utan återutsättning är en förutsättning. Återutsättning av inplanterad fisk. Fiskeintresset för havsöringen och gäddan i vår skärgård växer och därmed trycket och det tillsammans med de debatterade predatorerna skarven och sälen gör att den konstgjorda andning av fettfeneklippt havsöring behöver handskas med varsam hand om möjligheten till ett sportfiske ska bestå.

Det finns något lockande i den gamla långsamheten men ställs vi inför valet så är det få som vill byta tillbaka. Flyg och fiska! Regnbågens intåg i vårt land har möjliggjort ett alternativ till långa och dyra fjällresor till destinationer som idag inte håller fisk i samma klass som på Nils Lidmans tid. Nu duger inte det längre, jag kan själv reflektera över att tillfredställelsen över att ha fångat en vild öring på kilot inte är nog. Med den information vi har tillgång till på internet och i fiskepress så vilar jämförelsen där hela tiden.
Hans Lidman, hans böcker och äventyr har fascinerat även mig.

Fick jag själv välja så skulle jag besöka den där strömsträckan i Finnmarken när vattenståndet är bra, insektslivet är som rikast och de riktigt stora öringarna går till. Hur mycket jag är beredd att betala för att lägga två koncentrerade dygn just där och just då?
Summorna jag kommer upp i är astronomiska om jag bara får med mig en kamera så har jag lyckats, jag kommer släppa tillbaka rekordöringen på 3,5 kg som tog på en liten torrfluga och just då i det ögonblicket när jag ser den stora och respektfullt gamla fisken simma iväg spelar inte sparade pengar någon roll. Det är värt vartenda öre och jag kommer alltid att hylla fiskeguiden som lyckades optimera och tajma och tog mig dit.

Men jag har inte tiden att spendera tre veckor i den strömmen i väntan på perfekta förhållanden...

Tidspress och troféfisk är en ekvation som inte går ihop, ett fiskepass ska vara lätt att komma ifrån till och vi ska samtidigt nå oerhörda resultat. När det konstgjorda blir det riktiga så flyttar vi fram gränserna, när jakten på inplanterad havsöring är den vilda och svårfångade fisken. Fiskeguiderna har inte längre uttalad fångstgaranti, gapet mellan leverans och förväntan möts nästan aldrig.

Jag har reflekterat och jag har tänkt, i en värld där flygen i Europa stod stilla en tid, och jag ska försöka njuta mer av fisketuren i sig och inte bara ägna mig åt resultaten. Ägna mig åt avkoppling och fiskevatten nära inpå och om det är i vilda vatten eller konstgjorda spelar ingen roll, bara jag får vara där. Jag är inte längre säker på att en vild öring på 3,5 kg ger mig mer lycka än en på 1 kg, det är sammanhanget i sig som är avgörande.

Jonas Gavelin

Citera mig gärna men ange källa

söndag 5 september 2010

Strömhult, T minus 2

Snart är det dags fär den årliga klubbresan till Strömhult, sitter framför bindstädet och skapar fiskliga vapen för de två dygn av intensivt fiske som jag ser fram emot. Om två dagar är det dags!

Fyrakommasex och fyrakommafem kilo regnbåge

lördag 28 augusti 2010

Kräftriket

Augustikvällarna faller mörkare en efter en, skolstarter och jobbrutiner tas upp igen. Sportfisket kommer efter en förlamande varm sommar så smått igång igen. Kräftorna går till och i avsaknad av en ordentlig kräftpremiär som förr så beger sig familjen ut på jakt efter de svarta skaldjuren.

Vi bokar en kväll i sjön vid Sockenvägens slut, Kräftriket, med hjälp av inlånade håvar och mjärdar, ficklampor, termosar och bullar beger vi oss ut i natten. Juniorerna i täten för nu ska de kloförsedda små krypen besegras, kräftfisket är inte så illa som i Trekanten där hela beståndet av outgrundliga anledningar raderats. Vi får med oss ett femtiotal kräftor hem efter ett par timmars arbete.


Mörker, spänning och en del mygg


Barnens håvande lurar en efter en


Koket som fyller huset med ljuva dofter


Till sist på bordet som belöning för de som kämpat

Stigande vatten och nordankyla i Hede

Packade bilen för en korttur till Hede och med i bilarna fanns TFF:arna Roine, Tomas och Johan. Vi siktade på ett intensivt fiske och på önskeschemat stod bland annat flugfiske i strömmande vatten efter öring och harr, kraftverksöring, sjöfiske efter öring och röding samt ett provfiske i "grytan" efter Långås monstersikar. Ville bara vädret väl så var tiden vår ende fiende, sömnen kan som alltid under sådana här insatser begränsas när rätt förutsättningar ges.

Nu ville inte vädret bättre, regn, regn och stigande vatten samt en sommartemperatur långt ifrån det vi vant oss vid hittills i år. I bilen vilade tacklade spön i nästan samtliga AFTM-klasser men vad hjälper det... En helg att minnas blir det alltid ändå, några dagar i livet ägnade åt fiske och goda vänner. Vi gjorde ändå ett rätt val, att besöka öringsjön med våra puppor och streamers. Trötta och lea, fikandes och diskuterandes hur fisket egentligen kan vara om vattnet inte steg hela tiden. Mitt ute på sjön skvalpandes i en elak nordan ligger vi och fikar i våra båtar och Tomas gör det där kastet mitt ut i ingenmansland. Det plaskar till och i en enorm vakring har en grov öring attackerat Tomas fluga, den fastnar aldrig... Vi undrar fortfarande vad den vägde...

Plötsligt dök de upp, de prickiga

Roine bryter förbannelsen

Där Ån flyter fram, klassiska flugfiskeströmmar. Var var harren som annars aldrig brukar vara så knepig?

Johans C&R på en Ljusnanharr

fredag 6 augusti 2010

Blanklaxen finns i city

Ja dammluckan under Riksbron öppnade i måndags och sedan dess har min Iphone fyllts med SMS med fiskerapporter. Det kliade i fiskenerven rejält under veckan då familjen var i Hede den sista semesterveckan. Har varit på resande fot i sex veckor i stort sett utan fiskepö och det har varit en annorlunda upplevelse. Tar möjligheten till sommarens första betonglaxpass på torsdagskvällen och har turen med mig. Armbågslucka och idel kända ansikten, mina grejor rullar på bra och vid halvtio på kvällen tar en lax min glödhäck i storlek 6. Kort fight och en stålblank lax med ett rejält sälbett i buken synar håven. Skönt med fisk på första passet! Sälarna kalasar såklart på den nystigna laxen och det märkliga är att laxen hugger trots den nyliga attacken från sälen.

Lax 4.0 kg notera sälbettet i buken.

Sedan flöt kvällen på men det är inga mängder fiskar som kommer upp än, fyra fem laxar per natt. Baki plockade en fin lax på över tio kg vid elvatiden. Fint att njuta av den fighten, nästa gång är det väl min tur?.

10.2 kg silver mitt i stan en skön sommarnatt.
Nu gäller det att ligga i för hur länge kommer dammluckorna att vara öppna denna gång? Vattenståndet imponerar ännu inte och mer lax kommer desto längre det strömmar.

torsdag 3 juni 2010

En kväll vid regnbågssjön

En onsdagkväll när sommaren äntligen är här, Niklas har berättat om fantastiska torrflugefisken de senaste kvällarna och jag lockas med. Ett kvällspass från middagstid och framåt hinns alltid med men denna vår har havsöringsgrejorna arbetat hårdare än min flugfiskeutrustning i klass fem. Är faktiskt inte helt säker på att jag har med mig alla nödvändiga pinaler när jag åker och hämtar upp Niklas, det är inte likt mig. Flytmedel, tafsar, peang? Hursom är det skönt att komma ifrån och att få spendera ett par timmar i en eka med fokus på torrflugefiske.

Den nästan helt spegelblanka ytan bryts regelbundet av vakande fisk.

Vid sjön råder aktivitet, inte febril som Niklas haft det tidigare men nog vakar det mycket nog så att det är svårt att veta var man ska lägga sin fluga. Över ytan svärmar fjädermyggen i mängder, de älskar liksom vi dessa efterlängtade varma sommarkvällarna. Vi får en fin kväll med fem regnbågar upp av trefaldigt fler tappade, de är urstarka i det varma vattnet och det tar flera minuter att landa en båge i sexhektosklassen.

I tafsändarna sitter små Griffins Black Gnat, Ismopuppan eller annat smågodis som liknar de svarta flygfän som svärmar över sjön.