Lekande havsöring i Dammån

Hösten är snart förbi, men det är en lustfylld tid för de havsvandrande öringarna. Min jobbkollega Hagström tog en promenad i sina hemkvarter runt 'Dammån' förra helgen och lyckades ta dessa bilder. Kul att se att de idoga utsättningarna av smolt gör sitt och att fisken faktiskt tar sig förbi laxtrappor och andra hinder in i sötvattenslokalerna. Och detta mitt inne i Stockholm.

I veckoslutet blir det en tripp till Norrbyströmmen igen, ser fram emot det mycket!

B3-fiske och Kickers

Det är åttiotalet när det är som bäst; pojkar och flickor är hårt indelade i synthare, hårdrockare och Hip-hopare. 1986 är Stockholm en ren ungdomsgård, hela innerstan kokar av musik och ungdomsrelaterade hyss. Förorterna är laddade som ett enda långt förspel och allt handlade om vad som skulle hända till helgen. Var?, När?, Hur? Fest? eller Jidder?

Fiskenördarna var där med och planerade, men så långt ifrån de läckra och åtråvärda Takano-brudarna med spraylugg och axelvadd som hängde i skolorna och i Kungsan. Vi fiskenördar stod och tryckte längs räckena till det betonginramade strömmen, bara namnet Ghettot säger väl allt. Siktet var på laxen och havsöringen, den lekande och inte fredade fisken i strömmen. Fisket var allt eller nåja nästan allt - det var bara trehundra meter till Kungsan och knappa hundrameter till Clock hamburgerrestaurang på Regeringsgatan. Där fanns det där andra...

Fiskenördarna kom från alla förorter och möttes i city runt strömmarna, men nördarna var inte bara nördar: Acke (eller mer känd som, Karate-Acke, en i Farsta/Loafersgänget - de gick alltid i finbyxor och loafers för att särskilja sig från andra Kickers och kunde lättare komma under polisen vid tjafs) som hängde med Micke (som röstades fram till årets Stockholmare efter att ha kastat sig ned på tunnelbanespåret och räddat en ung kille undan en säker död), Klasse med nävarna och hans vapendragare Anders från Akalla-gänget...

Inne bland luckor och lekfisk regerade Magnus Herou, Johan Abelsson, Percy, Dansken, Amerikanen, Nille, Rolle, Peter Björklund, Birger Stahre, Finn-Peter, Södertälje Finn-Peter m fl De levererade varje höst. De var rollmodeller med sina tiofotare, Ambassadeur 6500 C och 0,50 nylon - den hårda skolan grabbar som med den rätta utrustningen skapade drömmar om att dänga bly mellan broarna. De hade råd att dänga med sänke och Rapala, vi andra band gälla tubflugor för att försöka efterlikna storlek och färg. Idag kör ingen i ghettot med mindre än tolvfotare och 0,60 nylon eller flätlina, få om ens någon av dagens fiskare tror att Peter Björklund landade sin 13,4 kg drömöring på en tiofotare med 0,45 nylon mellan broarna...

Vilka lirare våra rollmodeller var… de lämnade alla Strömmen och Ghettot under slutet av åttiotalet för att jaga blank havsöring i skärgården, båtar hade de och det suktade oss andra. I denna historia kanske fokus är på något annat men de var alla grymma sportfiskare. Acke som särskilt regerade en höst på Klacken när Norrström var stängt, plockade tio-femton havsöring varje natt på ”spinnfluga” med Rapala J-9 i den egenmålade färgen körsbär – ett tag var det det enda alla fiskade med.

Spinnfluga var under utveckling, bly var tillåtet. Finnarna i Strömmen och Älvkarleby var föregångarna. Fiskeutrustningen inhandlades på Åhlens City (jomen de hade en enorm sportfiskeavdelning) medan bonkade besor bars till Fiskarnas Redskapshandel för fotografering, pärmarna med foton ligger där än!
Tubflugorna bands på örontops och var aldrig mindre än 6-7 cm. Dagens fiske med minimala laxflugor eller mjukt långt hår som simmar i vattnet var fjärran. Det man helst hade i linänden var en Rapala J-9 eller J-7 i flourescerande orange men de var dyra: 29 spänn för en J-7 var mer än plånboken tålde.

"Back2crime" av Ways & Snow på gröna linjen

Vi var aldrig del av det där, men ryktena gick om ”Kungen av Kungsan” och hans anhängare och antagonister. En del blev så småningom kända tv-profiler (Paulo) medan andra som Liam blev yrkeskriminell men sedermera kristen och omvänd. De var idolerna det snackades om, att slå först och fråga sen var maffigt men att tjejerna inte föll för den sortens våldsideologi var inget vi pojkar i förorten brydde sig om.

Jag gick och såg filmen om 1986 års upplopp, Stockholms natt, ett par dagar efter premiären och det tjafsades även bland biosalongens rader mellan hormonstinna alfahannar. I den tiden växte vi upp, jag mailade fram och tillbaka med Roine för något år sedan och då gjorde sig minnena påminda:

Kungsan, där allt hände...

Jonas:"- Ja visst Klasse med slagsmålsnävarna och Skrikanders! Vilka profiler, någon gång när vi var sexton så kom jag och Janne förbi Ghettot vid elvatiden på en fredagskväll. Vi möttes av en stum Anders som stod och pekade ned i strömmens virvlar och en Duracell hoppande Klas…

Ingen av dem fiskade men efter par minuter gick det upp för oss att de hade stått och fiskat tidigare när ett kickersgäng från Kungsan kommit förbi och sagt något dräpande för att mucka – vad de inte visste vad att en av de de mötte inte kunde lägga band på sin mun (Anders) och att den andra var en riktigt elak jävel med nävarna. Bråk uppstod som så många gånger denna sensommar, Klas hade sänkt tre av killarna direkt men deras tjejer hade kastat Anders ryggsäck som var full med fiskeprylar och bly så att den sjönk som en sten i vattnet... ja gänget var inte kvar så vem vann?”

Full lucka på Operan, där ute i djuphålan mellan femte och sjätte pelaren vilar fisken på sin vandring uppför Mälaren. Hur många kast jag har gjort där i mina dar?

”Om det verkligen är sant? Jag vet inte men den kvällen stod Anders hela tiden och svor och försökte fiska upp nåt han såg i vattnet och Klas ville att vi skulle lämna in spöna på Clock på Regeringsgatan för att gå ner till Kungsan – ”-för jag svär att de är där, vi plockar dom en gång för alla!!!””

Jag och Janne drog till Operan och drillade öring, de där grabbarna var alltid lite mer än oss….

Det här var på den tiden då Percy la hundrameterskast vid Rosenbad för att fiska av Pilträdens överhäng på andra sidan, då Tysken och Rolf plockade besa efter besa på ångbåtsbryggorna utanför Sheraton (javisst det fanns två bryggor där då) och då vi härjade på Strömsborg med nattklubben Strömsborg vars bar hängde ut över grundområdet. Hur många havsöringar vi tog? jag vet inte men vi spenderade hundratals timmar på spinnfiske, spinnfluga och mete och visst blev det bra personbästa på havsöring och lax för alla som hängde här inne. Hur många hamburgare klämde vi på Clock kollandes på MTV eller på Kungsträdgårdens kebab för att värma oss? Hur många gånger skämdes vi när vi satt på tunnelbanan hem med besa i ryggsäcken, stinkades räkspad och gammal bläckfisk? Hur många gånger tog vi pendeltåget gem istället för tunnelbanan till Värsterort för att slippa träffa de coola polarna?

Sist jag träffade Anders var 1989 , då var han hantverkare som reste utomlands med jämna mellanrum. Vad hände sen? Två barn och villa?

Roine:”Husby Klas, kompis med Anders menade jag. Från strömmen, från Strömmen a´la 8o-och 90 tal. Han fick sina första öringar tidigare än dig, då du fiskade med silverkoster 28 gr och teleskophaspel a´la Birger runt åren 1981-83 och drog fina öringar runt Strömsborg, inför våra stora ögon. Klas fiskade med de riktiga noviserna därinne...Johan Abelsson, Magnus Herou och Percy.... 1980 fiskade en tolvårig Klas med räka under Stallisbron på full lucka när han fick ett napp som höll på att slita med både honom och spöet, en DN fotograf spatserade tillfälligt förbi och förevigade det hela, en 4 kilos Gullspångsöring i famnen . Under de tidiga åren satte man just lite Gullspångsöring i strömmen. ”

”1984, i mitten av oktober, också på full lucka under stallis, fick han en 90 cm lång och kraftig hanfisk på Rapala ("det bara stannade under bron"), som "Amerikanen" sedermera vägde till 6 kilo på en billig nyckelringsvåg. Fisken var en bjässe. 90 cm, hanfisk, grov över ryggen, inte utlekt.”
"Alla jag pratat med säger att den måste ha vägt mer" sade Klas då det gick upp för honom att vikten inte kunde stämma.

Han har inte glömt öringen , och förbannar fortfarande vågen. Jag var inte med någon av gångerna, men har sett korten och fått skildringarna noggrant återgivna.
"Amerikanen" ? Jo, den storfiskande mannen med jensenpirk under stallis på 70- och 80 talet , som fick veta en hemlis av "dansken". Dansken som i smyg hade kunnat fiska helt ensam till en början, vid Karl Johan slussen, som stod öppen då norrströmluckan var ur funktion.
"Kom med, men säg inget" sade "dansken
"Nej då" svarade Amerikanen.

Kvällen efter hade ryktet spridit sig att Amerikanen hade fått en lax på 12 kilo, och dansken kunde inte längre ensam stå och dra stora öringar på bryggan vid Karl Johan Slussen.
Det var den Klas som ringde, fast vi pratade inte om ovanstående, men det är sånt man minns, lite nostalgiskt, och får ett sug att åka in till strömmen och fiska.

Men när man kommer in frågar man sig: Vart tog alla vägen...?

Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.

Delad lycka...

är alltid dubbelt så rolig!
Jag har liksom många andra följt Andreas i hans debut som kanalfiskare och han har utvecklat och förfinat sina metoderna alltefter att dagarna i hans satsning har löpt på. Tålamod har jag förstått att han som riktig sportfiskare har och teknikerna och materialet har hela tiden utvecklats åt rätt håll.

Igår kväll lossande det äntligen för honom, hatten av - det är nu jakten på de riktigt stora börja!

Havsöringsintuition

- Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt. Inom filosofin kan intuition betyda en ingivelse, en omedelbar, men livlig uppfattning, företrädesvis av det osinnliga. Immanuel Kant och Edmund Husserl är två av de filosofer som använt sig av begreppet intuition...

Idag inträffade det för mig, jag ägnade naturligtvis en tid åt fiske igen. Inte mycket, är mitt i mellan kök så det är minst sagt rörigt hemmavid. Ett kort stopp i arla morgonstund på väg till Fredells - grejorna ligger ju ändå alltid i bilen.

Hade en bra känsla i kroppen, stadiga steg ned mot favoritstället. Agnade en krok och fick iväg tacklet den lilla bit som behövs för att fiska av kanalens allra bästa ställen. Jag var på intet sätt avkopplat från det vardagliga slitet och att säga att jag var "här och nu" som jag brukar rabbla i mantra på de fiskekurser jag hållit i stämde inte alls den här gången. Tankar om kopparrör och dubbelkopplingar, stödringar och rörlock susade i skallen.

Vad jag exakt just då tänkte på kan jag inte rekapitulera nu men mitt i alla tankar så registrerade mina ögon en närmast obetydlig rörelse i flötet, en förflyttning i sidled och flötet sjönk samtidigt någon millimeter. För världen var det inte mycket men för mig registrerades det i det undermedvetna - det var Inga Naturliga Rörelser, flötet avvek fån strömmens rörelsemönster!

Var armen hämtade kraften ifrån vet jag inte, men det bestämda reaktionssnabba mothugget var som tagit ur en instruktionsbok och följdes av tunga knyckar... fisk! Skön känsla inombords.

Havsöring på ca 3.4 kg får syna nätmaskorna, vilar en stund så innan hon simmar tillbaka till friheten. Hon lika chockad som jag, där möts vi för en kort stund men går sedan åt olika håll.

Närkontakt i kanalen

Andreas mailade mig ett par sköna bilder som också finns i hans fiskedagbok på Sportfiskeforum, fantastisk läsning för den inbitne. Andreas - en twist på det planerade fisket...

Nu till bilderna som Andreas fotade med sin kamera genom sina polaroidglasögon (!) som visar en inte alltför skygg öring spatsera omkring. En klassisk efterföljare som valde att spendera en tid framför fötterna på en något frustrerad Andreas (klicka på bilderna för en förstoring så syns öringen tydligt):
 

Mitt på ljusa dan... Vilka fiskeupplevelser Storstan kan bjuda på, tyvärr högg aldrig den här öringen men dom finns där...

Bildsviten är fantastisk men jag håller med Andreas om att det är trist med skräpet som förtar en del av det fina, vattnet är ju förvånansvärt klart.

Gatljus, lysstavar och storöring

Måndag, veckan har precis börjat. Nyss hemkommen från jobbet och vill iväg någonstans, Niklas ringer: Han säger det jag redan tänker - visst borde vi dra och fiska en timme, en timme bara här i närheten...? Visst! Vi ses en stund senare laddade med fishfinders och lysstavar. Kanalen ligger mörk och lugn, det är tomt förutom oss, det tackar vi för.

En dryg timme spenderar vi vid vattnet intill betongen. Trots det urbana så är det spännande, där ute i mörkret simmar kanske ett personbästa och kanske, kanske att turen är med oss ikväll för att nå dit.

5.1 kg havsöringshanne mötte sin baneman, Niklas noterar och släpper tillbaka. Åttafotaren fick jobba ikväll, bra att motionera både grejor och fisk.

Fukten dryper från betongväggarna men vardagskvällen går mot natt och stadens ljud lägger sig allt mer. Plopp, plopp hörs när våra flötmeten landar i vattnet. Nästan direkt tvärdyker mitt flöte och en vansinnig fight tar vid, öringen rusar över till andra sidan kanalen och snärjer sig runt bryggpelare. Niklas springer men hör inte när jag hojtar att fisken gått loss, han springer tillbaka. En stund senare håller jag i en fyrakilos öring som tagit räkan med hull och hår. Fisken simmar tillbaka.

4 kg utlekt hona kämpade långt utöver förväntan, under den första fyrtio meters rusningen trodde jag att hon var två faldigt större. Räkan var för svår att motstå även denna gång.

Knappa minuten senare är det Niklar tur, han väser fram: håven Jonas! håven! Fisken är stark och Niklas pressar. Så håller det på tills Niklas till slut fullkomligt tvingar in en fin öring i sin karphåv som får vågen att stanna på 5.1 kg.

Vilken halvtimme! Huggperiod kallas det i fiskelitteraturen. Om vi inte fotograferat och tjabbat så mycket - hade vi fått fler?

Bilar, besor och betong... visst är det spännande, vilka höstnätter vi kan ha här i storstan.

Meta havsöring

Fiskesätten är många när jag jagar havsöring, favoriten förblir alltid fluga men därimellan varierar jag gärna med spinnfiske och mete. När det är höst och strömmarna runt huvudstaden är ett undantag för fredandet av laxartad fisk så finns chansen att bättra på sitt pb med flera kg. Visst kan det diskuteras om det etiska i att fiska på öring under leken men i Stockholms ström med omnejd där ingen naturlig lek sker är det tillåtet. Jag sällar mig inte till dem som är militanta i frågan, jag fiskar alltid ett antal pass varje höst och det händer alltsom oftast att blänkare letar sig in i kanalerna för att kalasa på rommen...

Däremot blir den fångade fisken aldrig föremål för matbordet, det är enbart i undantagsfall som det händer. Under min uppväxt så spenderade jag många dagar inne i strömmen så B3-besa har vi haft på bordet alldeles för många gånger. Nej Catch and Release är rätt melodi, Ja Catch - Photo & Release förstås.

Havsöring från Huvudstaden i lekdräkt ca 3.5 kg.

Att meta havsöring med räka är ett finfiske som kan vara oerhört spännande men framförallt väldigt effektivt, "fishfinder" brukar fiskesättet kallas eftersom det är många av mina vänner som börjar med detta fiskesätt för att gå över till fluga när fisken är hittad.

En timme på dan spenderade jag i en av kanalerna häromdagen och på den knappa tiden missar jag två havsöringar och landar en på ca 3.5 kg,  Ett bra resultat.

Fisket kräver full koncentration och spänd lina till flötet hela tiden. Huggen kan vara oerhört försiktiga eller rena rama dyken. Havsöringen är oerhört aggressiv mot räkan under hösten, jag stod med en kompis och sightfiskade i en kanal för ett par år sedan och att se de enorma utfallen som havsöringen gjorde mot räkan var fascinerande för innan dess hade jag mest haft dyk på någon cm som att havsöringen bara försiktigt tar räkan i munnen. Då är det som att havsöringen bara försiktigt håller i räkan och inte vet vad den ska göra. Säkert är att doften retar havsöring som ska leka något alldeles oerhört.

Krokar man inte på de små minimala rörelserna så får man ingen fisk men ibland så dyker det så frenetiskt att man bara reflexreagerar som tur är. På grund av det försiktiga beteendet så metar jag alltid med en liten trekrok i storlek sex - krokningsstatistiken är helt enkelt mycket bättre.

Det ömsom skygga beteendet gör att det är viktigt att fiska med små känsliga flöten som tar ett par gram, inga bullvarianter här inte för känner havsöringen ett motstånd när den är så där försiktig så spottar den på en gång.

Höstfisket är generellt sätt bättre den mörka delen av dygnet men som häromdagen så går fisken att lura även dagtid. Mete på natten är spännande då jag monterar en lysstav med hjälp av en gummisnodd på flötet. Då syns det bra och det är kul att vila ögonen på något så ljusstarkt när det är alldeles kolsvart runt omkring.

Riggad för räkmete, notera trekroken i strl 6 samt hur räkan är trädd på denna. Krokspetsarna ska sticka fram för en bättre krokning. Flötet är ett Avon eller Trotter som tar ett par gram, sedan knyts en tafs i floucarbon 0.28 på ca 30 cm. jag fiskar alltid räkan 15-20 cm ovanför botten. Fånga dagen!

Ut och meta vetja!