måndag 30 mars 2009

Dyviksrally

Var på fisketur igen, nu är det vår i vikarna där inte isen ligger kvar längre. Viken som vi åkte till har dybotten som lättare behåller värmen tidiga varma vårdagar. I vattnet var det +1 grad och i luften knappa sex grader men den milda vinden gjorde sitt till.

Havsöringen går verkligen grunt nu, trampar nästan på fisken när vi kliver i det knappa decimeterdjupa vattnet. Skrämmer direkt två fiskar när vi kommer ned till stranden. Dyn yr kring fötterna, det bubblar och andasvadarna börjar lukta... nu är det vår. När man ser havsöring direkt så fiskar man helt klart med ett helt annat fokus och det tar inte mer än en halvtimme innan jag har den första miniblänkaren på kroken. Efter en kort stund så kan jag lossa en 40-centimetare från kroken. I kastet efteråt knycker en liten gäddhanne flugan för mig. Under ett par timmar så landar vi sju havsöringar på upp till knappa 50-centimeter innan Tom visar var skåpet ska stå.

Klockan är två och vi måste packa ihop, bara ett kast till... Tom kastar parallellt längs med stranden där vi tidigare vadat och tar snabbt in flugan, plötsligt hojtar han till och spöet börjar gunga. Det är en stor men loj fisk som vandrar fram och tillbaka i sidled och det tar ett tag innan den helt ger upp och glider in på bredsidan. En havsöring som lekte i höstas, smal som en mälarslips men den väger nog närmare fyra kg ändå!

Klart man är avundsjuk, ut och jobba i vikarna nu - våren är här!

torsdag 26 mars 2009

Storyn bakom havsöringsflugan B3-Bonker





I en kustjägares flugask: både naturliga och med färg glada mönster...

Upphovsmannens egna berättelse om hur det gick till när den effektiva flugan med det eländiga namnet kom till.
Läs och begrunda

B3-Bonker, upphovsmannen talar ut...

Ja, jag ska erkänna att jag är upphovsmannen till flugan med det fula namnet.


Visst det är inget nytt mönster, det bygger på det klassiska mönstret Wolly Bugger fast med en färgkombination som är attraktiv för ostkustens havsöringar.

Originalmönster, bindbeskrivning:Krok: Partridge Saltwater Shrimp strl 4
Stjärt: Marabou Fire Orange samt två strån flashabou
Kropp: Chenille svart samt svart palmerlindat hackel säkrat med korslindad nylon i 0,15
Huvud: Guldskalle 3 mm
Bindtråd: Svart

BindtipsGenom att krysslinda en bit nylonlina genom palmerhacklet så skapar man en mer hållbar fluga som bättre står emot havsöringens vassa tänder. Genom att lägga en droppe superlim längst in på marabout intill kroppen kan man undvika en maraboustjärt som hänger upp sig i krokböjen. Kroken jag rekommenderar har ett större krokgap än en vanlig streamerkrok och är saltvattensbeständig, det större krokgapet medför en bättre krokning och färre tappade fiskar enligt min mening. Underskatta inte att lägga in några få strån flashabou i stjärten, jag är helt övertygande om att det ökar attraktionen ytterligare.

I min ask finns varianter där färgen bytt plats (Svart stjärt och fire orange kropp/hackel) eller där en fire orange kula alt en mörk tungstenskula ersätter guldskallen. Under den kallaste perioden så fiskar jag den oförtyngd dvs utan skalle för att den ska kunna simma rikigt grunt och långsamt utan att fastna i botten. De största flugorna i min ask är närmare åtta cm medan de minsta binds på en tians krok och inte mäter mer än 2 cm i längd.
Nicholas Jändels, Allt Om Flugfiske, plåtning av B3-bonker

Storyn...
Hur kom den till? En oktoberkväll 2001 i fiskebutiken som då hette Stockholms Sportfiskebutik satt jag tillsammans med butiksföreståndaren och fiskekompisen Peter Berggren och spånade om effektiva havsöringsflugor. Fram tills dess hade jag mest fiskat med transparenta mönster som Spiggimitationer året runt medan Peter gärna öppnande det nedkylda vinterfisket med t ex en gul Zonker. Vi lärde oss mycket av varandra genom att fiska tillsammans.

Runt den här tiden var ett av de mest popuära havsöringsdragen den röd-svarta Sandgrävlingen, draget låg framför oss på bordet och vi funderade över effektiva mönster att ta med på morgondagens fisketur. Sagt och gjort under många garv knöt jag ihop en Wolly Bugger i Fireorange och svart och döpte den snabbt till "B3-Bonker".

Dagen efter fiskade jag och Peter på Muskö och jag landade en blanking på närmare tre kg på flugan. Samma kväll hade vi en kurs i flugfiske efter havsöring inom ramen för Sportfiskeskolan/ Stockholms Sportfiskebutik och namnet var satt och kommunicerat. Den säsongen landade jag över tjugo havsöringar på flugan där mer än hälften var blankfisk som fångades i skärgården. Under en tid band jag och sålde flugor i butiken och färgkombinationen spreds under namnet B3-Bonkern.

På bilden: Wollybugger i varianterna oliv samt B3-Bonker, Rävhårsstreamern i grizzly samt Spiggen och en naturfärgad Zonker. 40 spänn styck - som hittat!
Varför namnet B3-Bonker?
B3 är ett uttryck som används i Stockholms Ström och står för Bilar, Besor och Betong - B3, (finns på www.fiske.nu/fks) och i min värld var en fluga med klara attraktionsfärger en fluga för tröga vinterståndare (läs besor*). Visst hade jag landat många fina blänkare på färgglada flugor under tidigare kalla vintrar men namnet lät roligt och medgav en del häcklande vilket jag gärna stod ut med.

Under en flugbindarkväll med Nedre Rudans fiskeklubb påminde mig fiskekompisen Niklas Larsson om att jag faktiskt är skyldig till mönstret. Idag generar en sökning på B3-Bonker närmare fyrtio träffar på Google och det är kul att se att en del kända fiskeprofiler som jag inte träffat refererar till mönstret. Flugan är idag ett förstahandsval hos många av mina havsöringsjagande kompisar (inte bara under den kallaste vintersäsongen) och visst fungerar den lika bra på annan prickig fisk...

Grabbarna i Troutbum-filmerna väljer en Wolly bugger om de bara får ha med sig ett enda mönster oavsett vilken fisk de ska fånga. Borde maila dem om att sprida färgkombinationen vidare...
* besa = utlekt, mager och som föda otjänlig havsöring

Jonas Gavelin

Citera mig gärna men ange källa.

torsdag 12 mars 2009

Makalöst vinterfiske i Norrbyströmmen

Det har snöat femton centimeter under natten i Stockholm, blytung blötsnö som skapar oreda i trafiken. Nollgradigt, lätt snöfall och vindar. Vi kör varsamt E4:an söderut och lyssnar på trafikrapporterna som ideligen poppar upp på SR P4. Inget kul väder att bila i, biloyckor och avåkningar lite varstans. Vi har ingen brådska, vi har bestämt träff med Manni Svensson vid 10-tiden i Norrbyströmmen. Vi vill flugfiska, vi har letat öppet vatten och nu är vi på väg.















Det var inte med de här förutsättningarna som jag ville besöka den omskrivna Norrbyströmmen för första gången. Tidigare i veckan gav SMHI förhoppningar om flera plusgrader och vårsol vilket skulle kunna få fart på fjädermygg och fisk. Idag är det minusgrader, mulet och kallt. När jag anländer till Norrbyströmmen så förvånas jag av det klara vattnet även om jag läst om det tidigare. Medan vi pratar med Manni över en kaffe i den lyxiga fiskestugan (lodgen) så ser jag åtminstone två stora regnbågar som sakta kryssar runt strax under ytan.

Vi tacklar våra spön och Manni som är en av ägarna av strömmen berättar lite kort om hur fisket har varit och hur fisken brukar uppträda vintertid i de olika poolerna. Vi börjar snart fiska i homepool där jag ser flera fiskar som står i strömmen runt ett stenröse. Med en liten fjädermyggimitation så lurar jag upp tre bågar nästan direkt, den största bjuder på en enorm kamp och väger dryga fyra kg. Trots att vattnet måste vara nollgradigt så bjuder den på tokrusningar och delfinvälvningar. Vilken inledning!










































Vi fiskar uteslutande på fisk som vi ser, de konstgjorda poolerna inbjuder till det. Det är häftigt och skapar en förutsättning som i de engelska kalkströmmarna. Med det klara vattnet så följer vikten av att bära polaroidglasögon och gult glas är nödvändigt denna mulna dag. Fisken är oerhört skygg och vi skrämmer flera fiskar trots att vi går på behörigt avstånd från vattnet. Inledningsvis håller sig Niklas en bit ifrån mig och det är inte konstigt för trots att han får guidning av Manni så har han ännu inte lyckats fånga någon fisk, jag vet hur det känns.





























Vi fiskar oss nedåt i poolerna och på nacken i pool 2 smyger jag i säkert en halvtimme på två regnbågar som jag ser äter något som kommer farande i vattnet. Jag gör ett tiotal kast nästan liggandes på mage med långa pauser därimellan innan en av bågarna tar myggpuppan, häftigt. En intensiv fajt senare ligger en båge på ca 3.5 kg i håven. Snabb avkrokning och den får vända tillbaka till sitt rätta element. Makalöst vinterfiske i ett isande kallt vinterlandskap -Jag imponeras av fisket i denna konstgjorda ström. Niklas bröjar fånga fisk han med, även de tar på myggpuppa, Manni lämnar oss med ett fantastiskt fiske.





















Is i ringarna, för vilken gång i ordningen? Fluglinan känns som sandpapper av all isbildning. Jag får äntligen flugfiska men fingrarna värker. Nu blir det lunchpaus i lodgen, andra liknande fiskearrangörer har att lära. Att erbjuda ett ordentligt och välinrett boende med utsikt över home pool förhöjer den goda smaken. Det känns lyxigt att kunna gå in och microvärma en matlåda och tina kropp och skäl från vinterkylan.


Stärkta av pausen och energipåfyllnaden så beger vi oss ut igen. Fram till det mörknar drillar vi fisk med jämna mellanrum. Därimellan varmt kaffe inne i lodgen för att tina fingrar och knyta om tafsar. Vi guidar varandra där den ena ofta sittandes på huk på andra sidan strömmen guidar den andra som kastar på fisk som bägge ser, det är kul och tar innebörden delad upplevelse till en ny nivå.


Det enda de tar på är fjädermyggpuppor och när dagen är slut så summerar vi upp till fjorton landade regnbågar på två fiskare, sju var för rättvisans skull. Med topp på 5.1 kg för både mig och Niklas. Mitt omedlebara behov av att få flugfiska är med denna tur tillfredsställt. Merparten av fisken som vi landade var på mellan fyra och fem kg.






























Författaren med en Norrbybåge på 5.1 kg. Foto: Niklas Larsson.

Hemresan i mörkret på E4:an är lätt både i sinnet och väglag. Norrbyströmmen erbjuder kortfiske vissa datum om man inte vill hyra hela strömmen, gör ett besök. Jag kommer att återvända.

torsdag 5 mars 2009

Strömmen är isfri

Ja det var ett tag sedan det bloggades här, isen ligger och vintern lägger locket på. Det intensiva intresset för isfisket svalnar vartefter och Sportlov kommer emellan. Dagarna går...

En fiskeintresserad på min nivå har alltid något i tankarna och är det nån av mina flugfiskande vänner som inte pratar flugfiske, sommarens eskapader och var det ligger öppet vatten?


Jobbar i city nuförtiden och visst blir det lunchpromenader förbi Stockholms Ström med jämna mellanrum. På kvällarna binds det myggpuppor i all sköns färger, känns bra att beta av och fylla på askarna. På listan står också att komplettera med en liten variant av Montana (Bäcksländenymf) inför årets snabbvisit till Storån samt nattsländepuppor i de mönster som alltid måste finnas i min ask för framgång. Vad står mer på resmenyn... Slovakien, Råsto alt Norge samt Strömhult... blir ett bra år.

Sneglar tillsammans med Niklas på en dagstur till Norrbyströmmen i nästa vecka, det kliar oerhört i kastarmen nu och med ett blidare väder så kanske mer isfri yta öppnar sig de närmaste dagarna. To be continued...





En morgon åker haspelspöt med på tunnelbanan, bara ett par kast innan jobbet. Det blir ljust ganska tidigt just nu så ett par timmars fiske borde hinnas med. Det går bra, det ligger is- och snömodd i vikarna på DJ men vattnet är öppet. När jag börjar frysa efter någon timme så kommer hugget och de sega gungningarna av en vinterståndare tar vid. Härlig känsla, tackar för turen. Havsöringen fotograferas med min mobiltelefon och sedan simmar den lojt tillbaka i det mörka kalla vattnet. Luktar fisk när jag kommer till jobbet...

Lite arbete vid banken och sedan hem till bindstädet igen...